… förlåt för att jag inte har uppdaterat. Ska skriva ett sista inlägg nu.

Jag är hemma i Sverige. I Stockholm. Grät som fan när jag träffade familjen, haha. Allt är ungefär likadant som när jag åkte för ett år sedan. Lite tråkigt men men. Det är underbart att vara 18. Underbart att vara omringad av riktiga vänner.

Bästa året i mitt liv var mitt utbytesår.

ÖNSKAR ALLA NYA UTBYTISAR SOM ÅKER I ÅR ALL LYCKA TILL! FYFAN. NI HAR ETT SÅ SJUKT ÅR FRAMFÖR ER ATT NI FATTAR INTE. NI KOMMER INTE ATT TRO ATT NI HAR LEVT INNAN. HAHA

Hare underbart!

1. Before waiting to see if anyone understood what you meant, you start acting it out.

2. You think 100 pounds to pack up your entire life is plenty of space.

3. You spend a lot of time smiling, nodding, and pretending you understand what’s
going on.

4. You classify ”doing your homework” as translating half of it. And that alone took three hours.

5. You sometimes use the excuse ”Sorry, I don’t understand” to avoid answering aquestion… even if you do understand.

6. You want to hug the people who attempt to speak your native language to you.

7. You’ve called every person who says ”hi” to you your friend… because you don’t really have any yet.

8. You’ll read anything in your native language just to have something to read… even packaging labels.

9. You sometimes walk around the school during breaks to act like you’re doing
something, because you don’t see anyone you recognize and don’t want to stand there
awkwardly.

10. You’re better than your teacher in your foreign language class.

11. You’ve ever mispronounced something in your native language (for example,
names of products, TV shows, companies) because you know the others will
understand it better if you say it with an accent.

12. You’ve tried so many different foods due entirely to the fact that you cannot
understand the person asking you what you want so you just nod your head, say ”yes”,
and hope to god it tastes half-decent.

13. After you come back everybody tells you that you have a weird accent.

14. Your dreams are bilingual.

15. Sometimes it takes you about 5 minutes to remember a word in your native
language that you were going to use.

16. You begin to enjoy foods that you had previously despised at home.

17. It becomes a habit to introduce yourself by saying: ” I am from (country) and my
name is (name).”

18. You have been put in one or more classes with lower classmen, because you’re
supposed to understand more there.

19. You are always counting the time difference between where you are and home.

20. You do something wrong and people look at you weird, your excuse is ”That’s how
we do it in my country” even if it isn’t.

21. You have gone in to greet someone with a shake of hands and find yourself being
pulled into an awkward hug.

22. You carry a dictionary or translator as well as a camera in your bag.

23. You try to speak in the native language and everyone immediately knows ”You’re
not from around here”.

24. Peoples stares don’t bother you anymore.

25. Everyone thinks your playing the tough guy when you say you haven’t called your
mom yet and don’t miss her too much.

Min områdesrepresentant gav mig detta. Stämmer så bra, haha.

10 dagar.

10 dagar tills jag träffar min mamma och lillebror på JFK flygplats i New York City. Och efter det en vecka tills jag står på svensk mark igen. Jag kan inte förstå det. I 10 månader har jag försökt, så mycket som möjligt, att inte tänka på Sverige eller hur det blir när jag kommer hem. Men den sista månaden har jag verkligen låtit mig själv tänka på hur underbart det ska bli att komma in i gamla vanor igen.

Att åka hit har varit det bästa beslutet jag någonsin har tagit. Det var ett ganska spontant beslut sådär i januari men jag är så glad att jag gjorde det. Det känns som att jag har förändrats så himla mycket. Som att jag inte var riktigt jag när jag åkte men att jag är det nu. Vet att det kanske låter konstigt men det är verkligen så jag känner. Att lämna trygghet och säkerhet för någonting helt nytt i nästan ett år gör att man blir tvungen att växa upp på ett sätt. Bara att tänka tillbaka på hur jag var på ett sätt i Sverige får mig att förstå att jag inte riktigt är likadan. Självklart är jag såklart lika fantastik som förut, bara en uppgradering av mig själv. Haha.

Saker har hänt här som jag inte förväntade mig skulle hända. Livet är verkligen oförutsägbart. Hemska saker och underbara saker. Allt har bidragit till att mitt år har blivit… faktiskt perfekt. Jag gillar inte riktigt att säga det ordet men det känns lite så. Som att detta år har varit ett kort, kort liv med både upp och nergångar. För det har faktiskt varit som ett annat liv. Och med ett annat liv, en annan chans. En chans som jag är så glad att jag tog tillvara på. Här borta har jag fullständigt levt i nuet och på magkänsla och det har funkat otroligt bra.

Jag vet inte hur min familj hemma i Sverige (och i Ryssland) känner men för mig känns det som att jag på ett sätt har kommit närmare dem också. Det är verkligen så att man inte uppskattar vad man har fören det är borta. Inte för att min familj någonsin slutade prata eller mejla med mig men jag hade dem ju inte där i samma hus som jag hade haft i 17 år. Det var konstigt. I börjar var det otroligt hårt. Men för varje dag blev det lättare att vara utan dem och det gör mig stolt också, att jag nu vet att jag klarade detta och jag kan mycket väl se mig flytta utomlands någon gång i framtiden. Även mina vänner uppskattar jag så mycket mer nu. Vad är livet utan vänskap? Ingenting. Jag har haft en del vänner här borta men ingen jag kommer sakna särskilt mycket. Kanske ibland, minnen, men det är bara en person jag har kommit riktigt nära här borta och vi ska hålla kontakten. Mina svenska vänner däremot älskar jag till döds och jag ler bara jag tänker på hur underbart det kommer bli i sommar och flera år framåt.

Jag hoppas verkligen att alla som har chansen att åka som utbytesstudent gör det. Det är en jobbig process i början. Herregud, vad hemskt det var med alla papper och stress och allting man inte visste hur det skulle bli, men det är så värt det. Det är nästan det enda jag behöver säga. Det är allt värt det. Hur jobbigt och hemskt det än kan kännas här borta är det allt värt det för det är en livserfarenhet. Att gå om ett år betyder ingenting för mig längre. Ett år till i skolan, so what? Det här året är det inte många som får och jag skulle offra mer för det året jag fick. Jag vill bara uppmana alla att bli en utbytesstudent. Det finns inga regler på hur man måste vara som person för att åka ett år utomlands, alla kan göra det och alla kommer ha ett helt otroligt, konstigt och underbart år att titta tillbaka på.

Det är jobbigt att det inte riktigt går att beskriva hur jag känner men jag har försökt. Jag vill bara säga att det här året har fått mig att tänka och se annorlunda på livet och förstå vad som är viktigt. Det har varit kul att skriva gurublogg också för er och jag hoppas att ni inte är allt för sura för att jag har slackat de sista två månaderna och hoppas att ni har förståelse för det.

Om ni undrar något eller har frågor så är det bara att mejla mig på jenny.ns@live.se. Jag svarar.

Detta är nog mitt sista blogginlägg, i alla fall här i staterna. Kanske uppdaterar jag när jag kommer hem en eller två gånger men vi får se. Mitt utbytessår är så gott som över nu så det är ingen mening för mig att fortsätta. Jag hoppas att jag i alla fall har fått en eller två personer att bli intresserade för att åka utomlands ett år. För det är det bästa jag har gjort.

Jag är inte ledsen att mitt år är slut. Även om New York alltid kommer vara som ett andra hem för mig så är det dags att komma hem.

Här kommer bilder från min lilla resa till Niagra Fallen med värdpappa och värdbrorsa.

Det var helt okej. En massa vatten.

Hej hej kära blogg!

Det känns verkligen som att vi har glidit ifrån varandra de här sista månaderna. Jag är faktiskt ganska trött på dig. Trött på att uppdatera om vad som händer här borta. Vet att min familj och vänner uppskattar det men vafan. Ring istället. Ingen har ring mig på länge… buhu. Förutom syster! Aja, snart är jag hemma och kommer aldrig mer skaffa en blogg. Förstår inte de människor som kan blogga i år. Så himla irriterande. Vill bara leva. Okej, nu blev det ganska seriöst här men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Det är bara 5 dagar kvar i skolan! WOHO! Har en massa tester kvar och en monolog jag måste hålla i theatre class. Men det funkar alltid utmärkt eftersom den ska hållas på svenska. Förstår inte hur läraren kan låta mig. Förra gången glömde jag allt jag skulle säga och pratade om köttbullar och vad jag skulle äta till middag i 2 minuter. Men amerikanarna gillade det ju i alla fall. Tror nog att det blir samma här… försöker memorera en monolog från ”det sjunde inseglet”. Funkar någolunda bra. ”Gud… something, something”. Sen de två sista orden är ”dömda! dömda!” Mmmmm, det ska nog gå bra.

Mina damer och herrar…

En snapping turtle när jag väntade på bussen imorse! Ville klappa men värdbror sa att den skulle bita mig så jag lät bli.

Där har du din uppdatering Sofia.

Whatup Swedish people?!

Spenderade (ja pappa, spenderade, det är inget fel med det ordet) nästan hela helgen uppe vid min familjs sommarhus. Okej, ni får ursäkta mig men svenskan går åt helvete. Jag försöker verkligen men det går inte särskilt bra. Så bara läs på och låtsas som att allt är som vanligt när jag skriver. Det är mycket svårt efter nästan 10 månader med konstant pratande av engelska. Kommer bli ett helvete att börja prata svenska sen… tror att min familj vet lite hur det är med mina telefonsamtal. Men så är det!

I alla fall, jag hade jättekul! En av de bästa helgerna här tror jag faktiskt. Fast jag har haft många underbara helger. Det var så himla varmt också. Runt 80-90 grader fairenheit, typ 30+ celsius!! Brände mig som fan såklart… mina axlar och ansikte gör ont men det är okay, hoppas att det övergår till brunt? Brunhet? NEJ! Vad heter det när man solar och inte bränner sig? ”Vad brun du är.” Det är väl rätt eller? Aja, ni fattar. Men jag är i alla fall mad burnt och det är inte roligt. Men vi körde fyrhjulingarna runt överallt! På vägarna och på en massa spår min värdpappa och hans kompisar har gjort. Man blev lerig men det var sjukt kul! Sen badade vi i Black River som flyter utanför huset. Det var jag, Gina, hennes pojkvän Drake och vår kompis Sean. Så sjuk kul!! Hoppas på mer helger där uppe.

Åh, jag har köpt flygbiljett idag! Från Syracuse till JFK i New York City. Bara 28 dagar kvar tills jag får se mamma och brorsan. Kan inte riktigt förstå det. En månad? Känns så sjukt lite just nu. Det känns mycket bra dock. Svensk i hjärtat you know. Det är dags att komma hem.

Vad jag har väntat på hela året!

<
Vänner!

<
Bästa vän Rachel tog upp en hel sida!

Ska ta med den igen till skolan imorn för de människor som inte kunde signera idag. Kul, kul!

Jahapp. Igår var prom och det var väl helt okej. Människor har ju pratat om den i evigheters evigheter så man tror ju att det ska vara lite speciellt men inte riktigt. Hade roligt med vänner. Min dejt hade också roligt med en annan tjej han var på hela kvällen. Inte för att jag bryr mig så, Kristian och jag är bara vänner, men man kände sig ju lite dum. Nåja, jag tror att jag överlever!

BILDER:

Kristian och jag

Blomman jag fick av honom

Jag var pimp i baksätet med Kristian och Dustin

Dustin o Sarah, Michael och Rachel, Kristian och jag

En annan bild på alla

Vi tog en jävla massa bilder men har inte fått dem av Rachel än så detta är allt jag har. Jag har lite mer men de är typ likadana. Idag sov jag typ hela dagen och pratade med min älskade stora syster.

Saknar alla. Snart är jag hemma och det känns mycket bra faktiskt.

Igår var det exakt 9 månader sen jag landade i USA. Är det inte det sjukt? Om jag hade blivit gravid första dagen så hade jag fött en unge igår.

Ikväll är det prom. Är måttligt taggad.

Puss puss

Jag vet att alla hatar mig för att jag suger på att uppdatera men nu är det så att det är 6 veckor kvar för mig i detta land och jag känner inte riktigt för att skriva om konstig amerikansk mat eller att jag åker skolbuss varje dag. Det är inte konstigt för mig längre utan helt normalt. Året är nästan slut och jag känner inte för att sitta här och skriva skillnader mellan mina två hem. För det är så det är. New York, USA är som mitt andra hem nu. Jag är säker på att andra utbytisar känner likadant som mig… i början var det roligt att hitta skillnader och så vidare men såhär i slutet vill jag hellre spendera så mycket tid med alla jag älskar här borta än att informera er där hemma så det får ni leva med.

På lördag är det prom! Jag är mycket excited och planen är att min värdsysters kompis Ksenia ska göra mitt hår och make up innan jag klockan 5 åker hem till Rachel och där kommer vi äta middag. Jag, Kristian, Rachel, Michael, Dustin och Sarah. Det blir mys. Där ska vi också ta bilder och sånt. Sen åker vi till prom, upplever det fullt ut, och sen åker vi tillbaka till Rachel och har ett vilt after party. Sounds good huh?

Detta var en uppgift jag hade i Photo class. Vi skulle göra ett tidningsomslag och ja gjorde ”Best Friends” och använde en bild av min hund hemma. Tyckte det var lite roligt!